“Är man närvarande är det ju sällan någon fara” - En kvalitativ studie om pedagogers förhållningssätt till barns risktagande

Syftet med vår studie är att undersöka hur pedagogers förhållningssätt skapar förutsättningar för barns risktagande i lek. Risktagande i lek definieras i studien som spännande fysisk lek med inslag av ovisshet och oförutsägbarhet, med eventuell risk för skador (Sandseter, 2012). För att komma fram till resultatet har vi utgått från två forskningsfrågor: Hur påverkar pedagogers förhållningssätt barns möjligheter i lek? Vilka strategier har pedagoger för att hantera risktagande i lek? För att få svar på dessa forskningsfrågor har en kvalitativ studie genomförts. Studien är baserad på Sandseters (2010) kategorier av risktagande i lek (höga höjder, höga hastigheter, farliga verktyg, farliga platser, brottningslek samt att försvinna/gå vilse). Detta kombinerades med en skala utvecklad av Little och Eager (2010) där barns risktagande graderas utifrån hur stor skaderisk som finns samt om beteendet räknas som positivt eller negativt risktagande. Vår insamling av empiriskt material inleddes med en fokusgruppsintervju utifrån semistrukturerade frågor för att ta del av förskollärares tankar kring barns risktagande och deras strategier för att hantera det. Därefter följde ett flertal observationer i förskoleverksamhet för att undersöka barnens möjligheter till risktagande i lek. Slutligen integrerades det empiriska materialet med redan existerande forskning i fältet. Vårt resultat visar att pedagoger agerar utifrån sina olika förhållningssätt och hanterar barns risktagande främst genom en individuell bedömning i varje situation. Denna bedömning grundar sig på pedagogens uppfattning av skaderisken och ansvaret för barnens säkerhet. Pedagogen har således makten att styra barnens lek och därmed hur barnen utvecklar sin förmåga till egen riskbedömning.The purpose of this study is to investigate how attitudes of preschool practitioners create conditions for children’s risk-taking in play. In the present study, risky-play is defined as exciting physical play, with elements of uncertainty and unpredictability, with a potential risk of injury (Sandseter, 2012). This work is based on the following questions: How do preschool practitioners’ attitudes affect children’s play? What strategies do preschool practitioners use to manage risk-taking in play? A qualitative study was conducted, based on Sandseters (2010) six categories of risk-taking: play with great heights, play with high speed, play with dangerous tools, play near dangerous elements, rough-and-tumble play, and play where the children can ”disappear”/get lost. These were combined with a scale developed by Little and Eager (2010), where children’s risk-taking behaviour was graded based on how great the risk of injury was, and if the behaviour was considered as positive or negative risk-taking. Our collecting of empirical data was initiated through a focus group interview. Using semi-structured questions, we gathered information on perspectives and management strategies of preschool practitioners towards children's risk-taking. Thereafter, several observations of preschool activities investigated children’s opportunities for risk-taking in play. This material was then integrated with existing research in the field. Our results show that practitioners act based on their own attitudes, and manage children’s risk-taking mainly through individual assessment in each situation. This assessment originates from the practitioner’s perception of the risk of injury, as well as their responsibility for the child's safety. Therefore, the practitioner has the power to control the children’s play, consequently influencing their ability to develop risk-assessment skills